Ortopedi

Trycket på ortopeden är säsongsbetingad.  Akut ortopedisk skada är av naturliga orsaker högst vintertid. Den som har halkat och skadat sig, har ont  och vill röntgas, vänder sig inte ofta till Primärvården där man ändå bara får beskedet: Åk in till Akuten.

En halkig vinterdag är väntetiderna på Akuten bortåt 12 timmar på de större sjukhusen. Egentligen ännu längre. Efter undersökning av stressad läkare krafsar denna ner vilken kroppsdel som ska röntgas och patienten blir hänvisad till Röntgen. Och där inträder så en ny väntan. Sedan bär det iväg ner till Akutmottagningen igen, nu försedd med ett röntgensvar. Ny väntan. Sedan slår så läkaren fast en åtgärd, t ex gipsning, vilket innebär förnyad väntan.

Ortopeder kan vara högst nonchalanta, och t o m otrevliga eftersom de anser att många patienter kommer i onödan med obetydliga skador. Exempel finns också på onödigt brutala metoder att testa skadan på.

Ortopedens specialistvård hör till den med längst kötid. Den s k Vårdgarantin bygger på systemet 0-07-90-90.  Efter telefonsamtal (telefonsvarare) till Vårdcentral ska man bli uppringd samma dag. Ett besök bör inte dröja mer än en vecka. Efter det att en remiss är skickad, t ex till ortopeden, ska man inte behöva vänta mer än 90 dagar för ett besök. Inom ytterligare 90 dagar ska behandling, oftast operation, inledas.

För den hjärnpigga att räkna, så är målet inom Vårdgarantin minst ett halvårs väntan för en ortopedisk operation. Är man då ett duktigt Landsting så belönas man med pengar från den årliga kömiljarden.

På sidan vantetider.se  så kan man få en överblick över varje läns väntetider och även för olika åkommor. Ortopedens väntetider för en operation är den längsta. Symtomatiskt nog är de skador som kan speglas i patientens ålder, en faktor som påverkar väntetiden. Alla förslitningsskador; artroser i t ex höft och knä verkar vara nedprioriterade. I de större städerna kan väntetiderna uppgå till 1-1,5 år. Uppsala är allra sämst. Oskarshamn bäst.

En ytterst obehaglig och cynisk konsekvens av kömiljarden, är att operationer av just artroser får vänta tills patientens lidande är så stort att sjukhuset tycker det kan vara dags. Denna grymma behandling drabbar främst de äldre; en grupp som har lärt sig att vara tålmodiga och lyda auktoriteter.

Lena Hörngrens blogg kan man läsa om den långa, långa vägen till att få komma i fråga för en operation. I sammanlagt 10 år från den första undersökningen blev hennes lidande så svårt att hon mot slutet inte kunde gå utan med hjälp av kryckor.

Denna cyniska betraktelse och hänsynslöshet för människors lidande, är lite typiskt för offentlig vård. Hos privata aktörer vet man att om patienter inte är nöjda med bemötandet och tillgängligheten, så byter de läkare. Därmed inte sagt att den vård som drivs av företag för skattepengar enbart är av godo.

En halv miljon svenskar är nu ägare till en privat sjukförsäkring. Men det är den urusla sjukvårdspolitiken som har drivit på den utvecklingen.

En liten passus också om beslutet att låta illegala invandrare, s k papperslösa, få tillgång till sjukvård och tandvård nästan gratis samtidigt som man höjer sjukvårds- och medicinkostnader för oss andra. Är inte detta oförenligt med den svenska jämlikheten? Och blir inte viljan till att betala skatt lägre? Man skjuter sig i båda fötterna med ett sådant obegripligt beslut. Den cyniska behandling som våra äldre utsätts för kastar en ännu längre skugga i förhållande till detta.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s